lite fan, fan, fan...
Hemma igen i tryggheten. Oron efter helgen har släppt lite. Idag har varit en annorlunda dag. Lite som i en drömvärld.
Höll på att komma för sent till bussresan till Gimo idag. Vi besökte ett företag som hade ett hemligt rum med hemlig produktion. Mycket intressant (inte det hemliga rummet, för det fick vi inte se, men allt annat och det faktum att det FINNS ett hemligt rum).
Eller förresten, jag KOM för sent. Jag är alltid sen. Sladdade in på parkeringen utanför huvudkontoret några minuter över utsatt avgång. Måste ställa fram mina klockor lite mer. Det här är inget annat än respeklöst.
Efter jobbet åkte jag längdskidor med en av mina nyfunna vänner här. Jag vågade inte säga att jag tagit det lugnt när han var så nöjd över att fått ha tagit i ordentligt för att hänga med mig. Han vågade, å andra sidan, inte skratta åt mig när jag tappade kontrollen över mina egna armar och ben och höll på att ramla i en uppförsbacke. Det var skönt att avsluta en virrig dag i fina skidspår med en bra kille.
Sa jag att jag började med att tappa bort nycklarna när vi skulle ta ut skidorna ur bilen. På en mörk parkering står jag plötsligt utan bilnycklar. De låg i skidfodralet. I bilen. Såklart!
I morse gick en kompis mamma bort i cancer. Det gick jättefort och hon var inte särskilt gammal. Jag fick ett sms på morgonen där han berättade att hon stilla somnat in. Livet.
-Tiny
Höll på att komma för sent till bussresan till Gimo idag. Vi besökte ett företag som hade ett hemligt rum med hemlig produktion. Mycket intressant (inte det hemliga rummet, för det fick vi inte se, men allt annat och det faktum att det FINNS ett hemligt rum).
Eller förresten, jag KOM för sent. Jag är alltid sen. Sladdade in på parkeringen utanför huvudkontoret några minuter över utsatt avgång. Måste ställa fram mina klockor lite mer. Det här är inget annat än respeklöst.
Efter jobbet åkte jag längdskidor med en av mina nyfunna vänner här. Jag vågade inte säga att jag tagit det lugnt när han var så nöjd över att fått ha tagit i ordentligt för att hänga med mig. Han vågade, å andra sidan, inte skratta åt mig när jag tappade kontrollen över mina egna armar och ben och höll på att ramla i en uppförsbacke. Det var skönt att avsluta en virrig dag i fina skidspår med en bra kille.
Sa jag att jag började med att tappa bort nycklarna när vi skulle ta ut skidorna ur bilen. På en mörk parkering står jag plötsligt utan bilnycklar. De låg i skidfodralet. I bilen. Såklart!
I morse gick en kompis mamma bort i cancer. Det gick jättefort och hon var inte särskilt gammal. Jag fick ett sms på morgonen där han berättade att hon stilla somnat in. Livet.
-Tiny
Lite seg...
Fick iväg artikeln till min professor häromdagen efter 4 dagars intensivt jobbande på den. Var riktigt stolt när hela dokumentet var helt redigerat, inte en enda mening stod kvar i ursprunligt format. Sen var det förberedelser för undervisning och undervisning...
Det blev aldrig skidor och dyl emellan, utan jag körde bara på. Det börjar kännas nu, nu när jag borde tagga upp igen för nästa uppgift. Nej, detta är inte en bra månad.
Men ska passa på och ta det lugnt i helgen i alla fall. Tiny kommer ner till sthlm och jag är också här så då kan vi hänga lite IRL!! :)
/Ninni
Det blev aldrig skidor och dyl emellan, utan jag körde bara på. Det börjar kännas nu, nu när jag borde tagga upp igen för nästa uppgift. Nej, detta är inte en bra månad.
Men ska passa på och ta det lugnt i helgen i alla fall. Tiny kommer ner till sthlm och jag är också här så då kan vi hänga lite IRL!! :)
/Ninni
Utsatt för risk
Ska till Stockholm i helgen. Det blir skönt att komma hem några dagar. Jag bor ju här, men det känns hemtamt i Stockholm. Jag går automatiskt till rätt perrong när jag ska ta T-banan nånstans och vet åt vilket håll saker och ting ligger. Så funkar det inte riktigt här ännu. Eller inte alls faktiskt.
Det ska såklart bli väldans roligt att att hänga med mina kompisar också.
Farligt nog har jag bokat in en springdejt med några galna maratonlöpare också. Jag råkar vara kär i en av dem. Så jag tänkte jogga efter dem i 30 kilometer på lördag morgon. Det har jag aldrig gjort. Inte så långt.
Fan, vad gör man inte för att få se några slender asses.
Det ska såklart bli väldans roligt att att hänga med mina kompisar också.
Farligt nog har jag bokat in en springdejt med några galna maratonlöpare också. Jag råkar vara kär i en av dem. Så jag tänkte jogga efter dem i 30 kilometer på lördag morgon. Det har jag aldrig gjort. Inte så långt.
Fan, vad gör man inte för att få se några slender asses.
Att tvinga till sig vänner
I Stockholm har jag de flesta av mina vänner. Efter att jag slutade på universitetet så lossnade allt samtidigt. Jag fick ett förstahandskontrakt på en hyresrätt (ja, jag var typ 32 år) och jag träffade en fin kille som tyckte om mig lika mycket som jag tyckte om honom och jag fick ett jobb mitt i stan. Även om jag alltid trott att jag är en lantis, som kommer bo i en småstad eller ett litet samhälle med barn som pratar dalmål eller gotländska, så såg jag mig plötsligt som stockholmare och min kärlek för stan blommade.
Stockholm är underbart vackert.
Nu bor jag på en mycket mindre ort. Jag tror att det i stan bor färre människor än i stadsdelen utanför Linköping när vi flyttade dit - 1987. Ni kanske fattar att jag har ett stort behov av att skaffa nya vänner som jag kan hänga med i vardagen.
Så idag ville jag gå på teater. Jag hade spanat in en föreställning med Riksteatern och frågat mina två närmaste kompisar om de ville bli med. Tyvärr hade båda förhinder, så jag tänkte att jag frågar JP, en kille jag kunde tänka mig är mångsidig och lagom kulturellt intresserad. Jag skickade iväg ett sms (NÅN måtta får det vara på mitt mod), men fick inget svar. Nåväl, jag går väl själv, tänkte jag. Idag kommer JP ändå förbi mitt kontor och jag antar att han vill svara på mitt sms och slänger ur mig: Vill du gå på teater, ELLER? Jag inser genast att han inte har en aning om vad jag snackar om, men får ändå ur sig: Ja, jo, kanske. Närdå?
Killen har inte fått mitt sms, det har jag skickat till en okänd människa jag ringde om en skidresa förra veckan.
Vi kom iväg på teatern och trots att den var ganska upprörande och kanske lite svår, så var det en riktig lyckoträff att tvinga med sig min nyaste kompis i byn.
-Tiny-
Stockholm är underbart vackert.
Nu bor jag på en mycket mindre ort. Jag tror att det i stan bor färre människor än i stadsdelen utanför Linköping när vi flyttade dit - 1987. Ni kanske fattar att jag har ett stort behov av att skaffa nya vänner som jag kan hänga med i vardagen.
Så idag ville jag gå på teater. Jag hade spanat in en föreställning med Riksteatern och frågat mina två närmaste kompisar om de ville bli med. Tyvärr hade båda förhinder, så jag tänkte att jag frågar JP, en kille jag kunde tänka mig är mångsidig och lagom kulturellt intresserad. Jag skickade iväg ett sms (NÅN måtta får det vara på mitt mod), men fick inget svar. Nåväl, jag går väl själv, tänkte jag. Idag kommer JP ändå förbi mitt kontor och jag antar att han vill svara på mitt sms och slänger ur mig: Vill du gå på teater, ELLER? Jag inser genast att han inte har en aning om vad jag snackar om, men får ändå ur sig: Ja, jo, kanske. Närdå?
Killen har inte fått mitt sms, det har jag skickat till en okänd människa jag ringde om en skidresa förra veckan.
Vi kom iväg på teatern och trots att den var ganska upprörande och kanske lite svår, så var det en riktig lyckoträff att tvinga med sig min nyaste kompis i byn.
-Tiny-
Ninni från sängen
INTE fan blev jag klar i går... Och idag vägrar jag att lämna sängen.. Alltså jag reviderar artikeln från sängen. Tror att jag behöver värmen och "livmoderskänslan" från sängen för att klara av att jobba på surdegen på riktigt..
Min kille hjälper mig med att gå igenom den, det är helt enkelt omöjligt att ens försöka att förbättra den själv. Som att hjärnan inte längre kan läsa vad som står i den. Egentligen borde det vara min handledare på universitetet som går igenom den men det verkar inte hända inom en snar framtid.
Jag tänker att det blir hårt arbete en dag till och sen imorrn blir det frisk luft, korvgrillning och skidor. Hur hurtigt som helst... Vad har hänt...?
Min kille hjälper mig med att gå igenom den, det är helt enkelt omöjligt att ens försöka att förbättra den själv. Som att hjärnan inte längre kan läsa vad som står i den. Egentligen borde det vara min handledare på universitetet som går igenom den men det verkar inte hända inom en snar framtid.
Jag tänker att det blir hårt arbete en dag till och sen imorrn blir det frisk luft, korvgrillning och skidor. Hur hurtigt som helst... Vad har hänt...?
Försenad Tiny
Fortsätter på temat ASAP (vilket för övrigt alltid får mig att tänka på ett instrument vi hade på universitetet).
Post-helg drabbades jag först av den vanliga söndagsångesten, följt av att jag försov mig i morse. Min mobil har en fin funktion att den blinkar när alarmet ringer på mornarna. So far, so good. Om man vänder på den, slutar den att ringa. Skitbra. Det kan man även göra i sömnen när man snoozar.
Så på skitdåligt humör rusar jag in klockan 9:01 (Vi har flextid mellan 7:30 och 9:00), är lagom kort mot min kollega (Ninni kan skriva under på hur otrevlig jag kan vara under när jag är pressad) och upptäcker att jag skulle vara på en kurs ca 10 minuter därifrån. Klockan 9, såklart. Plus att min kollega frågar mig hur långt jag kommit med ett projekt som ska vara klart på fredag. Dead line BIG TIME, en sån där som man inte kan skjuta på, där rappporten ska vara inne och godkänd av närmsta chef.
Så inte ska jag sitta här och blogga. Borde ju fixa det läckande handfatet i stället. Bland annat.
-Tiny
Post-helg drabbades jag först av den vanliga söndagsångesten, följt av att jag försov mig i morse. Min mobil har en fin funktion att den blinkar när alarmet ringer på mornarna. So far, so good. Om man vänder på den, slutar den att ringa. Skitbra. Det kan man även göra i sömnen när man snoozar.
Så på skitdåligt humör rusar jag in klockan 9:01 (Vi har flextid mellan 7:30 och 9:00), är lagom kort mot min kollega (Ninni kan skriva under på hur otrevlig jag kan vara under när jag är pressad) och upptäcker att jag skulle vara på en kurs ca 10 minuter därifrån. Klockan 9, såklart. Plus att min kollega frågar mig hur långt jag kommit med ett projekt som ska vara klart på fredag. Dead line BIG TIME, en sån där som man inte kan skjuta på, där rappporten ska vara inne och godkänd av närmsta chef.
Så inte ska jag sitta här och blogga. Borde ju fixa det läckande handfatet i stället. Bland annat.
-Tiny
Ninni_ASAP
Måste ju bara skicka in ett inlägg i vår nya blogg, som jag tjatat på Tiny att vi borde ha... även om jag inte riktigt har tid just idag.
I dag är det deadline, deadline, deadline..! Borde fixa klart med en artikel idag. Få den att funka. Faktum är att jag måste få den att funka idag. Den måste skickas vidare, ASAP..
... åååh, varför ska det finnas ngt som kallas deadline. Varför måste man vara stressad.. Så mycket skönare att inte vara det. På något sätt har jag tröttnat så mycket på all stress, på att hela tiden känna att man måste försöka lite mer. Jaja, om jag gör klart så har jag ju det ur världen. Så det är väl bara att "bita i det sura", så att säga...
over and out..
/Ninni
I dag är det deadline, deadline, deadline..! Borde fixa klart med en artikel idag. Få den att funka. Faktum är att jag måste få den att funka idag. Den måste skickas vidare, ASAP..
... åååh, varför ska det finnas ngt som kallas deadline. Varför måste man vara stressad.. Så mycket skönare att inte vara det. På något sätt har jag tröttnat så mycket på all stress, på att hela tiden känna att man måste försöka lite mer. Jaja, om jag gör klart så har jag ju det ur världen. Så det är väl bara att "bita i det sura", så att säga...
over and out..
/Ninni
Ny "stad"
Jag är kär. Eller åtminstone lite förälskad i allt nytt. Och tur är det. För jag har nyligen flyttat från Stockholm till en liten ort i södra Norrland. I morse var det -18 grader. Jag vet att det är kallt och mycket snö i hela landet, men min flytt till Norrland kommer jag alltid minnas som året med stora mängder snö och då jag tog fram dunjackan igen. Den jag köpte i slutet på 90-talet, alltså.
Man vad är jag kär i då? Jo, snön och precis allt som händer på fabriken jag jobbar på.. Min nya bil som jag investerat i för att kunna ta mig till mataffären och skidspåret. Mina nya vänner.
Nästa utmaning blir att se om jag vågar åka till storstan någon helg och att uppleva allt och framförallt träffa alla jag saknar. En sådan enkel sak som ett trevligt fik och människor i rörelse.
-Tiny
Man vad är jag kär i då? Jo, snön och precis allt som händer på fabriken jag jobbar på.. Min nya bil som jag investerat i för att kunna ta mig till mataffären och skidspåret. Mina nya vänner.
Nästa utmaning blir att se om jag vågar åka till storstan någon helg och att uppleva allt och framförallt träffa alla jag saknar. En sådan enkel sak som ett trevligt fik och människor i rörelse.
-Tiny
