Nya Tiny och Ninni

Dagen har gått till att fundera. Tankarna har gått till pengar och samhällsnytta. Om vi jobbar är vi ju samhällsnyttiga eftersom vi betalar skatt. Men är vi samhällsnyttiga bara för att vi betalar skatt? Om vi jobbar med något som inte är samhällsnyttigt kanske det är bättre att vi inte jobbar alls. Går det att vara samhällsnyttig om man inte jobbar? Vill jag vara samhällsnyttig? Rent moraliskt vill man bidra till en bättre värld, hur gör man det? Vad har jag gjort för att göra världen bättre? Hittills har jag fått pengar för utbildning och forskning från staten, har jag gjort något samhällsnyttigt då? Eller har detta egentligen bara nyttjat mig? Borde jag nu ge tillbaka i form av att använda min kompetens som jag förskaffat mig? Eller får jag göra det jag känner för, det jag gillar, med gott samvete?

Jo så är det nog, att motvinden kom emot mig. I alla fall universitetskarriärsmässigt. Och visst har jag varit deppig över det. Tungt känns det. Men jag har det ju bra på många andra sätt. Måste komma ihåg att pyssla med lite mer sånt som går bra också, sånt som ger mig energi. Ta doktorstiteln på ett lite mindre seriöst sätt. Bara göra den ngn gång, skriva ihop en halvkass avhandling (ok, jag känner redan där att jag inte tror på det själv...) och försvara den på ett bullshit sätt (och jo inte vill jag göra det heller på ett dåligt sätt).

Alltså. Jag svävar på moln. Nyförälskad, börjar komma igång på nya jobbet, känner mig hemma på min nya ort. Om ett par dagar kommer killen hem från Japan, äntligen.

Ninni kämpar i stark motvind.

Fuck yin, fuck yan. Kan vi inte bara ha flyt samtidigt???

De stoppade mig, jag möter inte deras "requirements". OCH det beror på andra, att de inte har gjort vad de borde. Vad kan jag säga är jag besviken? Som fan. Är jag jävligt förbannad över att andras oförmåga till att göra något klart har påverkat mig? Skämta inte. Har jag också insett att jag inte ens kan få a-kassa om jag inte avsäger mig en doktorstitel? Japp.

Naturskyddsföreningen ordnar Klädbytardag i dag.
Sådant uppskattar jag. Varje jul och födelsedag vill min mamma ge mig nåt. Jag får kli på kroppen och taggarna utåt. Jag tycker om att få saker, men inte att få bara för sakernas skull. OCh just kring jul är hysterin så stor att det blir extra obehagligt.

Min kille åkte till Japan i går. Gaaah, känns lustigt att säga det. Min kille. Nåväl, min syster säger att man ska ljuga lite när man nojar. Det funkar skitbra.
Det är nämligen så lätt att lyckas vända sina egna tankar till mitt eget förfall. Ja, jag är snart 35 (om ett par dagar) och jag har inga barn, precis skaffat kille för mfffpte gången och har kanske haft ett eller ett par jobb alldeles för länge. Jag skulle kunna vara bitter, men nej. Jag är glad och tacksam för allt och alla jag har i mitt liv.

Lite extra roligt blir det såklart att jag har träffat en man. Hehe. Jag vill skrika ut det till allt och alla.

Idag har jag miljoner saker att fixa. Mitt golv är tapetserat med papper och tidiningar. Emellan ligger det damm och grus. Jag har fått färg av min hyresvärd, så nu kan jag börja måla. Imorgon kommer mina föräldrar och då får det gärna finnas en sovplats för dem. dessutom har jag planer att hälsa på vänner i Gävle, gå på teater och handla bra grejer i stan.

-Tiny

ps. ursäkta för mitt halva meddelande sist. Det blev nåt vajsing när jag postade inlägget. skulle skriva nåt om att det var väldigt enkelt att hitta på undanflykter till att slippa träna. och att typ vara rädd för att ramla omkull när jag springer. att jag sprungit typ 50k i veckan fram tills dess verkar inte hjälpa, så nu är jag nere i typ 20k per vecka. Det är lika mycket som helgens långpass brukar vara. ds.

Har haft en riktigt lång dag och är trött. Tänker att jag bara ska fixa en sak till och sen kan jag slappna av. Fast det skulle iofs vara kul att slappna av redan nu... Sängen lockar...