Det blev inget.

De stoppade mig, jag möter inte deras "requirements". OCH det beror på andra, att de inte har gjort vad de borde. Vad kan jag säga är jag besviken? Som fan. Är jag jävligt förbannad över att andras oförmåga till att göra något klart har påverkat mig? Skämta inte. Har jag också insett att jag inte ens kan få a-kassa om jag inte avsäger mig en doktorstitel? Japp.

Så, vad ska jag göra... 1. Bita ihop och gå tillbaka och le o försöka att samarbeta och jobba med de personer som sett till att jag är i denna situation.. Hahaha, verkar vara mitt bästa alternativ om man ser till vad som skulle vara smart att göra. Om man också ser till hur jag mår då jag tänker på att ens träffa personerna (ett starkt illamående), så är det bland det dummaste jag kan göra.

2. Jag kan ju också avsäga mig att ta en doktortitel för all framtid..

3. Eller så kan jag hitta en annan typ av försörjning. (Förmodligen det bästa alternativet, svårt bara till sommaren)

"No one promised you a rose garden" som man brukar säga...


Ninni

Kommentarer
Postat av: Tiny

Det blir nåt av dig. Det är jag helt övertygad om.

Stor kram på vägen!

2011-04-17 @ 22:50:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0