Nya Tiny och Ninni

Jag är narkoman. Det finns inget skönare än att känna kemikalierna rusa i kroppen och skapa ett lyckorus, efter sisådär en mils löpning. Jag kan jag till och med njuta av att dra på mig springskorna. Den enda nackdelen är mitt dåliga humör när jag inte haft tid att komma ut på ett pass.

Sedan i somras har jag haft ont i vaden till och från, men ändå tränat på. Så förra veckan var jag hos en kiropraktor som såg mig som en utmaning och mycket riktigt hittade min svaga punkt. Så nu ska jag bli bra jäkligt kvickt och springa galet snabbt i sommar.

Idag berättade en vän att hon haft anorexia. Numera är hon bara träningsnarkoman. Precis som jag. Jag blev mycket imponerad av henne, för att ta sig ur en sjukdom som både är fysisk och psykisk är inget annat än starkt. Och på nåt sätt motsägelsefullt att lyckas bryta mönstret.

Jag försöker skriva om glada saker. Det går visst inget vidare.

I världen händer det en massa hemskt. Det libyska folket förtrycks av diktatorn Khadaffi, folkets uppror i Bahrain besvaras med skottsalvor, allierade bombar Libyen för att få en flygfri zon över landet. I Japan har jordbävning och tsunami ödelagt flera städer och dessutom orsakat stor oro för kärnkraftsolycka. Vilka hjältar som går in i verket, med risk för sina egna liv, och gör allt för att hejda härdsmälta och explosioner!!

Nu ska jag ge mig av ut i skidspåret och njuta av att leva i Sverige. Älskar årstiderna, älskar möjligheterna och friheten av att leva i ett land med fred, skola och demokrati!

-Tiny